Här på gården, precis som på många andra håll i landet, funderar vi mycket på framtiden. Klimatförändringar, utarmade jordar och en ständig press på lönsamheten – utmaningarna är många för oss bönder. Samtidigt växer en rörelse fram som inger hopp: regenerativt jordbruk. Det handlar inte bara om att bruka jorden på ett mindre skadligt sätt, utan om att aktivt bygga upp den igen, att läka och återställa. Är detta svaret vi letat efter? Kan regenerativa metoder bli nyckeln till ett mer motståndskraftigt, lönsamt och miljövänligt svenskt lantbruk? Låt oss utforska den frågan tillsammans.

Vad är regenerativt jordbruk och varför är det aktuellt?

Från industriellt uttag till levande system

För att förstå vad regenerativt jordbruk handlar om, behöver vi se på hur jordbruket utvecklats. Det moderna, industriella jordbruket, som växte fram efter andra världskriget, har visserligen gett oss större skördar, men det har skett till ett högt pris. Vi märker det i våra egna marker – jordar som blir alltmer kompakta, fattigare på mull och kräver mer vatten. Flera källor pekar på att konventionellt jordbruk globalt bidrar till runt en fjärdedel (ca 24-25%) av växthusgasutsläppen och är en starkt bidragande orsak (uppåt 80%) till förlusten av biologisk mångfald. Detta synsätt, som ofta behandlat jorden som ett dött substrat istället för det levande ekosystem den är, har lett till utarmning och ibland mat med lägre näringsinnehåll. Det är ett system som, enligt kritiker som RegenAg SA, fokuserat på kortsiktig vinst på bekostnad av jordens, planetens och människans långsiktiga hälsa.

Regenerativt jordbruk representerar ett skifte i tankesätt. Det är en holistisk syn på gården, en ’helhetlig markförvaltning’ som Food Insight beskriver det, där målet är att aktivt förbättra de resurser vi förvaltar: jorden, vattnet, den biologiska mångfalden och välbefinnandet för både djur och människor. Istället för att kämpa mot naturen, handlar det om att arbeta med dess processer. Syftet är att skapa ett system som är mer självförsörjande, motståndskraftigt och som faktiskt kan bidra till att vända negativa trender som klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Ambitionen är högre än bara hållbarhet – det handlar om att aktivt återuppbygga och läka.

Grundprinciperna att arbeta med naturen

Hur gör man då för att arbeta med naturen? Kärnan i det regenerativa tänket är att försöka efterlikna hur naturliga ekosystem fungerar. Tänk på en äng eller en skog: jorden störs sällan djupt, den är nästan alltid täckt av växter, det finns en stor mångfald av arter både ovan och under jord, och djur är ofta en integrerad del. Regenerativt jordbruk bygger på principer som speglar detta, ofta sammanfattade i fem punkter: 1) Minimera fysisk och kemisk störning av marken (mindre plöjning, färre kemikalier). 2) Hålla marken täckt med växter eller växtrester året runt. 3) Sträva efter hög biologisk mångfald (varierade växtföljder, olika arter och sorter, främja naturliga fiender). 4) Hålla levande rötter i marken så länge som möjligt under året. 5) Integrera djur på ett genomtänkt sätt där det är möjligt och lämpligt. Det är ett systemtänk där alla delar samverkar för att bygga upp jordens hälsa och funktion, vilket betonas av resurser som Eden Green.

Jordhälsa och praktiska metoder i regenerativt lantbruk

Jordens hälsa i centrum – att bygga mull och binda kol

Allt inom regenerativt jordbruk kretsar kring jorden. En frisk, levande jord med hög mullhalt är själva fundamentet. En nyckelprocess är kolinlagring. Växterna är mästare på detta: genom fotosyntesen fångar de koldioxid (CO2) från luften. En del av kolet används för tillväxt ovan jord, men en betydande del – ibland upp till 40% eller mer – skickas ner till rötterna och ’matas’ ut i marken som rotexudat (sockerarter och andra ämnen som rötterna utsöndrar som mat åt mikrolivet). Dessa blir föda åt ett myllrande liv av svampar, bakterier och andra mikroorganismer i jorden.

När dessa organismer och växtrester bryts ner, byggs mullhalten i jorden upp. Denna mull, rik på stabilt organiskt kol, fungerar som ett skafferi för näringsämnen och som en tvättsvamp som kan hålla kvar stora mängder vatten. Att lagra in kol i marken är alltså dubbelt positivt: det förbättrar jordens bördighet och struktur samtidigt som det hjälper till att minska mängden koldioxid i atmosfären – en viktig pusselbit i klimatarbetet.

Fördelar för marken och plånboken

För oss som brukar jorden är fördelarna med ökad mullhalt och bättre markhälsa tydliga. En jord som kan infiltrera och hålla mer vatten klarar torka bättre och minskar risken för erosion och näringsförluster vid kraftiga regn – väder vi ser allt oftare. När marken har en god aggregatstruktur (jordens gryniga struktur som påverkar luft- och vattenhållning) och är täckt av växter eller växtrester, minskar risken för att värdefull matjord blåser eller spolas bort.

När jordens eget mikroliv får frodas och samarbeta med växterna frigörs näringsämnen som finns bundna i markmineralerna mer effektivt. Över tid kan detta minska behovet av att köpa dyra säckar med konstgödsel. Min egen erfarenhet är att man ganska snabbt ser skillnad när man börjar fokusera mer på markens biologi: jorden blir mörkare, mer porös och ’grynig’, den luktar gott av liv och daggmaskarna trivs och arbetar. Vissa metoder, som att tillföra biokol – ett stabilt kolmaterial framställt genom pyrolys (upphettning utan syre) av organiskt material, en teknik med rötter i Amazonas – kan ytterligare öka kolhalten och förbättra jordens egenskaper på lång sikt.

Ekonomin är förstås avgörande. Minskade kostnader för diesel (genom mindre jordbearbetning), gödsel och bekämpningsmedel är en stor potentiell uppsida. Dessutom växer intresset för system där lantbrukare kan få betalt för den klimatnytta de skapar genom att lagra in kol. Initiativ som Svensk Kolinlagring, som fått stöd från Postkodstiftelsen, arbetar aktivt med att utveckla och skala upp sådana modeller i Sverige. Detta kan bli en viktig pusselbit för att göra omställningen ekonomiskt hållbar och koppla samman oss jordbrukare med företag som vill investera i klimatåtgärder.

Metoder i praktiken Minimal jordbearbetning och ständig marktäckning

Hur ser det då ut i praktiken på gården? Regenerativt jordbruk erbjuder en verktygslåda av metoder som behöver anpassas lokalt. En grundpelare är att minska eller helt sluta med jordbearbetning (så kallad direktsådd eller no-till). Istället för att vända jorden med plogen varje år – vilket frigör kol, kan skada markstrukturen och störa mikrolivet – låter man växtrester ligga kvar på ytan som ett skyddande täcke. Nästa gröda sås direkt i stubben med speciella såmaskiner. Detta skyddar marken mot väder och vind, bevarar fukt och ger mat åt markens organismer.

Att alltid hålla marken täckt är en annan viktig princip. Att så in fånggrödor eller mellangrödor efter huvudgrödan, istället för att lämna marken bar över vintern, är avgörande. Dessa grödor skyddar mot näringsläckage och erosion, konkurrerar med ogräs och tillför värdefullt organiskt material till jorden när de antingen betas eller bryts ner på våren.

Mångfald genom växtföljd, samodling och träd

Att främja mångfald är centralt. Genom att ha varierade växtföljder, där man växlar mellan olika typer av grödor – som spannmål, kvävefixerande baljväxter, oljeväxter och kanske fleråriga vallar – bryter man sjukdomscykler och gynnar ett bredare spektrum av markorganismer. En större variation ovan jord leder ofta till större variation och aktivitet under jord. Vissa lantbrukare experimenterar även med samodling, där flera grödor växer sida vid sida på samma fält, eller med agroforestry, där träd och buskar integreras i odlingslandskapet, antingen på åkermark eller i betesmarker. Träden kan bidra med många fördelar, som skydd mot vind, förbättrad vattenhushållning, ökad kolinlagring och ytterligare skördar som frukt eller nötter.

Djurens viktiga roll och planerad betesdrift

Djuren har ofta en nyckelroll i det regenerativa systemet, något som även Jordbruksverket belyser när de diskuterar hållbarhet och kretslopp i lantbruket. Betande djur, särskilt idisslare som kor och får, är inte bara viktiga för den biologiska mångfalden i våra betesmarker och för att hålla landskapet öppet. När de hanteras med planerad betesrotation kan de aktivt bidra till att bygga upp jordhälsan.

Detta innebär att man efterliknar hur vilda flockdjur rörde sig: djuren flyttas ofta, ibland dagligen, mellan mindre betesfållor. De får beta intensivt under en kort period, vilket stimulerar växternas återväxt. Samtidigt trampar de ner växtmaterial som blir till mull och sprider sin gödsel jämnt över marken. Därefter får marken en lång viloperiod för att återhämta sig. Detta intensiva, men korta, betestryck följt av lång vila kan vara mycket effektivt för att öka mullhalten, förbättra vatteninfiltrationen och gynna mångfalden av både växter och insekter i betesmarken. Det handlar om att skapa ett samspel där djur, växter och jord gynnar varandra.

Kompostering och minskad kemianvändning

Att sluta kretsloppet på gården är A och O. Kompostering av organiskt material, som stallgödsel eller skörderester, omvandlar det till en värdefull resurs som återför näring och bygger stabil mull i jorden. Användningen av naturgödsel är, som även Jordbruksverket påpekar, viktig för mullhalten och jordens långsiktiga bördighet. En annan central del är att sträva efter att drastiskt minska eller helt fasa ut användningen av syntetiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Istället förlitar man sig på ett friskt och balanserat ekosystem med hög biologisk mångfald för att hålla skadegörare i schack, och på de naturliga processerna i jorden för att förse växterna med näring. Detta minskar inte bara kostnaderna och miljöpåverkan, utan bidrar också till en friskare jord och potentiellt säkrare och mer näringsrik mat.

Utmaningar och möjligheter för regenerativt jordbruk i Sverige

Hinder på vägen Kunskap, ekonomi och omställningstid

Att ställa om till regenerativt jordbruk är förstås ingen quick fix. Det kräver ny kunskap, tålamod och en vilja att tänka i nya banor och våga experimentera. Vissa maskiner vi är vana vid, som plogen, kanske inte passar lika bra, och det kan krävas investeringar i ny utrustning anpassad för exempelvis direktsådd. Det tar också tid – ofta flera år – innan markens biologiska processer verkligen kommer igång och man ser full effekt på skördar och markhälsa. En del lantbrukare upplever en tillfällig dipp i skördarna under omställningsfasen, innan systemet hittat sin nya jämvikt och markens egen bördighet byggts upp.

Det finns ett stort behov av mer forskning, anpassad rådgivning och utbildning specifikt för våra svenska förhållanden, även om intresset och kunskapsspridningen ökar snabbt. Universitet som Chico State i USA har särskilda center för detta, men vi behöver mer anpassad kunskap här hemma. Ekonomin är också en avgörande faktor. Även om kostnaderna för insatsvaror kan minska på sikt, kan det finnas initiala investeringar eller en period av ekonomisk osäkerhet att överbrygga. Här kan samhällsstöd, nya affärsmodeller som de för kolkrediter, och en ökad efterfrågan från konsumenter spela en viktig roll.

Ifrågasätta gamla sanningar

Det krävs också att vi vågar ifrågasätta etablerade sanningar. Argumentet att storskaligt, industriellt jordbruk är det enda sättet att föda en växande världsbefolkning håller inte alltid vid en närmare granskning. Data från organisationer som RegenAg SA pekar på att småbrukare, som ofta använder mer agroekologiska och regenerativa metoder, redan idag producerar en majoritet av världens mat på en mindre andel av jordbruksmarken. Potentialen för regenerativa system att producera näringsrik mat på ett hållbart sätt är betydande, och experter menar att vi skulle kunna föda betydligt fler människor än idag med dessa metoder.

Potentialen Klimat, motståndskraft och nya marknader

Möjligheterna med regenerativt jordbruk är samtidigt enorma. Potentialen att binda stora mängder kol i våra jordbruksmarker och därmed aktivt bidra till att bromsa klimatförändringarna är kanske den mest diskuterade fördelen. Men minst lika viktigt för oss lantbrukare är den ökade motståndskraften – resiliensen – mot extremväder som torka och skyfall. Detta tack vare jordens förbättrade struktur och vattenhållande förmåga.

Att kunna producera mat med potentiellt högre näringsinnehåll från friskare jordar är en annan spännande aspekt som forskningen börjar undersöka mer. Dessutom leder regenerativa metoder till renare vatten genom minskat näringsläckage och mindre kemikalieanvändning, samt ökad biologisk mångfald både ovan och under jord. För landsbygden kan detta öppna dörrar till nya möjligheter, kanske genom diversifiering med agroforestry eller genom att skapa nischade marknader för regenerativt producerade produkter med tydliga mervärden. Intresset växer globalt, vilket visas av informationsresurser online och rapporter från organisationer. Nu handlar det om att anpassa och utveckla kunskapen för våra nordiska förhållanden.

Mer än bara teknik ett nytt synsätt på lantbrukets roll

Det som verkligen fascinerar mig med regenerativt jordbruk är att det är så mycket mer än bara en uppsättning odlingstekniker. Det representerar ett grundläggande skifte i hur vi ser på vår roll i landskapet. Från att se människan som skild från naturen, till att se oss som en integrerad del av den. Från att försöka kontrollera och dominera ekosystemen, till att sträva efter att samarbeta med och förvalta dem på ett klokt sätt. Det utmanar den industriella logik som länge präglat lantbruket, där fokus ofta legat på kortsiktig maximering av enskilda grödor, ibland på bekostnad av långsiktig hållbarhet och ekologisk hälsa.

Regenerativt jordbruk handlar om att förstå, värdesätta och aktivt återuppbygga de livsviktiga ekosystemtjänsterna – de ’gratistjänster’ som naturen ger oss, som pollinering, vattenrening, näringscirkulation och, framför allt, en bördig och levande jord. Frågan är vilken potential detta har för oss i Sverige. Kan vi anpassa och integrera dessa principer i våra varierande jordbrukssystem, från slättbygderna i söder till skogsbygderna i norr?

Jag är övertygad om att svaret är ja. Det handlar inte om att alla ska göra exakt likadant, utan om att förstå principerna och tillämpa dem på ett sätt som fungerar lokalt, på den egna gården och med de egna förutsättningarna. Det kräver mod att prova nytt, att lära av varandra – vi bönder emellan – och att våga ifrågasätta gamla vanor. Kanske handlar framtidens lantbruk inte bara om att producera mat, utan också om att aktivt vårda, läka och återuppbygga den jord vi alla är beroende av. Att lämna efter oss en mark som är rikare, mer levande och mer motståndskraftig än när vi tog över den – det är ett arv värt att sträva efter. Kanske är det just detta som är kärnan i regenerativt jordbruk, och kanske är det just därför det bär på ett sådant löfte för framtiden för svenskt lantbruk och för vår planet.